Läste ett sådant bra inlägg hos Senapshund, som jag kände att jag ville spinna vidare på och det är hur vi beter oss mot våra medmänniskor. I livet i allmänhet, men på eller vid tävlingsplan i synnerhet.
Jag vet inte vad som gör att människor förändras. Det kan gälla ens egna framgång, någon annans framgång -eller även motgångar för den delen- som gör att personerna i fråga vänder på en femöring i sitt beteende, gentemot andra. Har man haft egna framgångar, så verkar det som PRESSEN ökar, vilket i sin tur leder till mer eller mindre sportsligt beteende vid tävlingar. Man armbågar sig fram, hittar ursäkter och fokuserar istället på andra medtävlandens med- eller motgångar, vilket i sin tur går ut över ens egna förutsättningar. Besvikelsen kommer som ett brev på posten och pressen ökar ännu mer. Ond cirkel, moment 22, vilket ni helst föredrar. Resultatet blir detsamma.
 |
| Det är blåsigt på toppen |
När man har en hund som Bacadi, som gått från klarhet, till klarhet, på VÄLDIGT kort tid, så får man räkna med att ”skitsnack” sprids bakom ryggen. Det är blåsigt på toppen helt enkelt. Det kommer ALLTID vara de som ifrågasätter hur jag tränar, vad jag tränar, hur mycket jag tränar, eller hur lite. Det kan säkerligen vara de som glädjs om det går dåligt för oss, eller de som retar sig på oss när det går bra. Men faktum är att jag inte bryr mig om detta. Jag är så säker på mig själv och mina hundar, att det bara rinner av mig. På sin höjd kan det trigga mig att prestera ÄNNU bättre, för att visa att vi KAN, men aldrig så att det går ut över glädjen att träna eller tävla hund. Då får det vara.
Själv FÖRSÖKER -jag är på intet sätt ofelbar- jag att inte delta i diskussioner om andra människor, men OM jag gör det, så är det saker jag står för och med lätthet skulle kunna delge vederbörande om. Det är ändå det viktigaste för mig. Stå för vad du säger och hyckla inte. HYCKLARE är något av det värsta jag vet. Ryggdunk ena sekunden och när man vänder sig om och går, så kommer alla tråkiga kommentarer. Nej, i så fall kan ni bespara mig från det förstnämnda. Betyder det inget, så är det heller inget värt.
TYVÄRR har inte alla mitt tjocka skinn och då kan det faktiskt SÄNKA ett lovade ekipage. Någon som verkligen brinner för sin hundträning, men som inte klarar av att låta skitsnacket rinna av. Vi har ALLA varit där. Vi har alla varit gröna och beroende på VEM vi träffade på då den första gången, så har våran ”framgång” byggt på det. Oavsett om vi tagit oss till landslag, vunnit SM, tagit championat. Ja listan är lång. Med ÖDMJUKHET kommer man långt och jag hoppas att jag aldrig tappar min. Gör jag det, då slutar jag med hundträning, för jag vill ALDRIG bli en av dem, som höjer näsan mot skyn och tror sig vara förmer än alla andra. Vi är alla barn i början. Behandla andra, såsom du själv skulle vilja bli behandlad och framförallt visa respekt. På det kommer man ganska långt.
Lämna en kommentar