Nu har Bacardi, Havana och Xanté fått sig varsitt pass ”funktionärsspår” och jag har försökt mig på att göra en bild, som förklarar hur jag tänker. Rent tekniskt sett lär jag mina hundar spåra -både bakspår och på rätt håll- vart funktionären gått och att använda spåret som stöd, när de letar vilt eller dummies. För hur det än är, på ett b-prov eller workingtest, så kommer apporterna inte ut, utan att någon lägger dit dem. De allra flesta funktionärer hittar efter några gånger en ”väg” -de flesta människor är vanedjur- som de går bär de lägger ut apporterna, därav funktionärsspår.
Jag sätter hunden och går ut och lägger en dummie. För mig är det viktigt att hunden börjar söka NÄRA, så därför lägger jag ut den närmst hunden och skickar på bakspår. Nästa dummie går jag samma håll, samma spår, lägger den lite längre ut och skickar på bakspår igen -hunden ska alltså skickas ut på det hållet, den såg dig komma in- Beroende på hur många gånger jag vill skicka i söket, så bytar jag håll efter ungefär hälften, men går fortfarande SAMMA spår som tidigare. Lägger ut den närmasta, skickar på bakspår osv.
Havana var först ut och hon är en liten ARBETSMASKIN. Hon har inte fattat fullt ut vad spåret och dummiesarna har gemensamt men hon jobbar och jobbar tills hon hittar, vilket gör mig ENORMT imponerad, med tanke på hur otränad hon är. Hon var den som tog längst tid på sig, men som verkligen arbetade HELA tiden.
Xanté fattade DIREKT, efter måndagens pass, vad han skulle göra och sög den första dummien inom tio sekunder. WOW tänkte jag, det här blir ingen utmaning, men det blev det ju så klart. Han insåg nämligen att det låg fullt med GODIS -läs bajs- i hagen och använde mitt spår till att hitta det istället. Suck! Det krävdes några tillsägelser och några omskick, men sedan var han på banan igen.
Sist ut var Bacardi och till henne lade jag ut två i taget -började med 1 och 3, 2 och 4 och lade tillsist ut två till längst ut- Skillnaden mellan i måndags och igår, var som natt och dag. Helt plötsligt hade polletten trillat ner och hon hade slutat leta med hög näsa/ögon och istället sänkt näsan, satt på den och levererade dummies på löpande band. Avslutade hennes pass, med ett kort linjetag -utan pipa vilket var dumt- och fick utan problem ut henne i rätt område, men med pipan i hallen, så hade jag ingen signal att sätta på näsan med. Tillslut lyckades jag ändå få in den, med den UPPENBARA lärdomen att börja träna signaler med pipa.
Till nästa pass måste jag utmana lite mer med terräng, storlek och svårigheter. De små visade på samma problem när de hittade utan ansträngning – man plockar upp apporten och fortsätter leta, vilket är strikt förbjudet.
Lämna en kommentar