Efter dagens pass med Havana, har jag nog börjat erkänna för mig själv vad mycket av problemet handlar om. Hon ser mig och Lasse, som ganska schysta tvåbeningar, men har ingen större TILLTRO till oss, när saker och ting blir jobbiga. Inte alls underligt, när man tänker efter på alla veckor hon spenderat i rastgården, tillsammans med Tila och Whiskey, men likväl skär det i hjärtat när man inser att hon inte har sin stora TRYGGHET i oss, utan söker sig till den fyrbenta flocken för stöd.
Det som känns ganska bra är att hon, trots sin reaktion, inte verkar vara skottberörd och även om vi just för tillfället stött på patrull, så är det ”bara” RELATIONEN som vi behöver jobba på. Inte ett lite ”bara”, men likväl ett ”bara” och kanske ska man vara tacksam för det som hänt, eftersom det annars dröjt -eller kanske aldrig upptäckts- att hon inte såg oss som någon att ta stöd hos.
Vi har bestämt oss för att stryka Havana på WT:t på fredag, för även om vi kanske får till en ”quick-fix”, så vill vi inte riskera bakslag -och ett bakslag just nu, känns nära förestående- Istället kommer vi i lugn och ro lägga en STABIL bas, byggd på relation, trygghet och tilltro och resan börjar här! En resa som jag tidigare haft tillsammans med Tila och som jag LYCKATS att ro i land. Det kommer att krävas en hel del jobb och en hel del pyssel, men i slutändan är det värt det. Hur svårt kan det va?!
Lämna en kommentar