Ledarskap är en MYCKET laddad fråga och något som oftast är förknippat med dominans. Men måste en ledare vara dominant? För mig är en ledare FRAMFÖRALLT tydlig, lugn och konskvent. Dock kan man behöva tala om för sin hund vad som gäller, alltså vara ”dominant”, men fortfarande gäller regeln tydlig, lugn och konsekvent. Man får ALDRIG vara arg när man korrigerar -också ett väldigt laddat ord- utan bara ”calm and assertive” -för att citera ytterligare en laddad person-
Ser man på bilden här nedanför, så kan man utläsa en ”kuvad och undergiven” hund. Eller?! Nja knappast om man sedan tittar på nästa bild, som är bilden efter i en bildserie jag tog på Samson för några månader sedan.
![]() |
| Kuvad och undergiven |
![]() |
| Nja, knappast |
Ibland ska man inte utläsa allt för mycket av vad man ser i samspelet hund/människa. Som idag till exempel, när jag tränade fotgående med Tila. För att underlätta för mig -och henne- så satte jag på ett kortkoppel. När hon kom ur position, så gjorde jag en LÄTT korrigering i kopplet -och innan ni påpekar att det finns andra ”metoder”, så nej, de funkar inte på Tila- Tila är en dam, som inte uppskattar att man talar om för henne vad hon ska göra och NATURLIGTVIS påpekade hon detta genom att pipa till. När jag inte köpte det -eftersom jag vet att det inte gjorde ont- utan fortsatte påpeka rätt och fel, så gick hon vidare till nästa försök, nämligen att markera mot min hand. Självklart är detta inte ett tillåtet beteende och det talade jag om för henne. Lugnt och sansat, MEN dominant. Efter det, inga bekymmer. Hon gick som en klocka och belönades därefter. Jobbar man, får man lön, men sitter man bara framför Facebook, så får man en varning. När man är på jobbet arbetar man, när man är ledig, först då är Facebook okej.
Bacardi som lätt stressar upp, har blivit en HELT annan hund sedan jag börjat tala om för henne när det blir fel i träningen. För ett år sedan gjorde jag bara om när det blev fel, vilket resulterade i en osäkerhet hos henne. Hon kunde ju aldrig lista ut VAD som blev fel, bara ATT det blev fel. Numer säger jag ”nej” när det inte blir som jag tänkt mig -tydlig målbild är viktigt- och belönar -verbalt, med godis, eller kamp/jakt- när det blir rätt. Ibland kan hon dock varva upp REJÄLT och då kan ”dominans” definitivt lugna ner henne. Har mitt ”nej” gjort att hon inte vågar prova saker? Nej det tycker jag inte. Har hon blivit lugnare? Absolut!
Det hade varit kul, om ni hade velat ge eran syn på saken. Vare sig ni håller med mig, eller inte. Vad är ledarskap för dig?


Lämna en kommentar