KENNEL BLÅGUL

Med lite tid över, passade jag på att skumma igenom Apportören och hittade då en ganska intressant artikel om utställning ”Utställning – bara en skönhetstävling?”. Där kunde man läsa om Engelska Kennelklubben arbete att se över rasstandarden med fokus på hälsa. Där har man lagt till följande, under rubriken ”Faults” (fel):

”Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse och dess påverkan på hundens hälsa och välbefinnande, samt förmåga att utföra sitt TRADITIONELLA arbete”.

Bild från SKK:s rasbeskrivning

Något som skrämmer mig när man är på utställningar, är folks tolkning av ordet ”massa”. I min värld innebär det en MUSKLAD hund. Inte en extremt överviktig hund som knappt kan springa utan att få andnöd, eller valpar som väger så otroligt mycket, att de på grund av sin övervikt blir kobenta. Hur kan en sådan hund utföra sitt traditionella arbete, utan att gå sönder? Där man som utställare av en hund får kritiken ”tunn och mager valp” -då skall tilläggas att valpen är NORMALHULLAD och långt ifrån mager- och behöver mer massa. Eller varför inte orden ”något outvecklad” om en 7 månaders valp. Vilken hund i den åldern ska vara färdig? Jag menar hur proportionelig är ett barn, gentemot en vuxen människa.

Något som även slog mig var följande stycke:

”I Sverige har hundars hälsa alltid varit mycket viktig i avelsarbetet och i utbildningen av svenska utställningsdomare läggs stor vikt på bedömningen av densamma”.

Bild från SKK:s rasbeskrivning

Har lite svårt att se hur det överrensstämmer med hundar som är så extremt vinklade bak, att de knappt kan springa utan snarare wobblar fram. Hundar som är så trånga fram, att handlern måste sära på benen, för att det ska se normalt ut. Hundar som är så låga att de kryper fram i ringen, men det ger bra vinklar, vilket premieras. Uppfödare som medvetet går ifrån rasstandarden, för att de gillar utseendet snarare än funktionen. Om inte domare hade premierat detta, så hade det heller inte lönat sig att föda upp extrema hundar, eller?

I Särskilda Rasspecifika Domaranvisningar (SDR) lyder inledningen:

”En exteriördomare ska ansvara för att de olika hundrasernas typiska särarter bevaras med de mål som rasstandarden fastslår. Detta får dock aldrig ske på bekostnad av hundars hälsa. Domaren ska ha ingående kännedom om rasstandarden och de hälsorisker som särskilt överdrifter av rastypiska särdrag kan innebära för den enskilda hunden och för utvecklingen av rasen i helhet”.

Bild från SKK:s rasbeskrivning

Tanken med min avel, är hundar som har både den exteriöra biten OCH funktionaliteten. Jag vill inte och SKA inte behöva tumma på varken det ena eller det andra och det är först när man tippar över åt den ena eller den andra sidan, som helheten försvinner. Men det är vad JAG tycker och det är ju så med tycke och smak, att den är olika beroende på vilken hund man har.